Det finns idag ett utbrett hat mot demokratin, säger Jacques Rancière i denna
utmanande och omdebatterade bok. De som ligger bakom detta hat är inte de man
kunde ha förväntat sig. Demokratins allvarligaste fiender finns bland de som
mest högljutt utger sig för att vara dess försvarare.
Än igår kunde ”de liberala” ställa demokratins dygder mot
totalitarismens fasor, samtidigt som ”revolutionärerna” förkastade den formella
demokratins skeninrättningar i namn av en mer verklig, kommande demokrati.
Detta hör idag till en svunnen tid. På samma gång som vissa regeringar sysslar
med att exportera demokrati med vapenmakt, finns det en reaktionär
intelligentia som i alla aspekter av det offentliga och det privata livet vill
avslöja den ”demokratiska individualismens” olycksbådande symptom och
”egalitarismens” katastrofala härjningar, som förstör alla kollektiva värden,
framkallar en ny totalitarism och tvingar mänskligheten till självmord.
För att förstå denna ideologiska mutation räcker det inte med
att skriva in den i det globala pengastyrets samtid. Man måste gå tillbaka till
den ursprungliga skandalen i idén om ”folkets styre” och granska de komplexa
kopplingarna mellan demokrati, politik, republik och representation. Med en
sådan ansträngning kan det vara möjligt att bakom gårdagens halvhjärtade
kärleksförklaringar och dagens hatiska raseriutbrott återfinna den demokratiska
idéns ständigt nya och ständigt hotade subversiva kraft.
Recensioner: DN / Aftonbladet